Här visar vi i fem punkter hur militarismen och klimatkrisen hänger ihop:
1. Militär verksamhet har stor miljö- och klimatpåverkan
Allt pekar på att världens militärer står för betydande utsläpp av växthusgaser i övningsverksamhet och krigföring. Internationell forskning visar att den amerikanska militären är en av historiens värsta förorenare och att den förbrukar mer flytande bränsle och släpper ut mer koldioxid än de flesta av världens länder. Här i Sverige finns det stora brister i transparens och kritisk granskning av Försvarsmaktens miljö- och klimatpåverkan. Hur mycket växthusgaser Försvarsmakten släpper ut årligen är svårt att veta eftersom det inte redovisas öppet, något vi konstaterat i rapporten Frikortet – en granskning av Försvarets klimatarbete. Siffror från SCB visar dock att bara Försvarsmaktens utsläpp från transporter i Sverige motsvarar cirka en tredjedel av utsläppen från inrikesflyget i Sverige.
I samband med övningsverksamhet använder Försvarsmakten också brandskum som innehåller högfluorerade ämnen, PFAS, som är skadligt för människor och natur. Försvarets övningar på och vid Vättern släpper ut bly och miljögifter som skadar djur och växter både i vatten och på land.
2. Stora pengar läggs på det militära försvaret – istället för på insatser för att stoppa klimatförändringarna
Trots att klimatförändringarna är ett av de mest akuta hoten mot människors säkerhet idag, är det på det militära försvaret det storsatsas. Den svenska militären fick 2020 59,8 miljarder kr, cirka fem gånger mer än vad vi lägger på åtgärder för att bromsa klimatförändringarna (10,7 miljarder kr). Den gröna omställning som krävs för att klara Parisavtalet kommer att kräva historiska satsningar – på klimatlösningar. Resursfördelning mellan militär och klimat behöver inte vara ett nollsummespel. I teorin kan vi satsa på båda. Men statens resurser är begränsade och varje satsning sker på bekostnad av en annan.
I en diskussion om hur vi ska hitta tillräckliga resurser för att bemöta ett globalt säkerhetshot som klimatförändringarna är det extra relevant att se till de resurser som idag läggs på att bemöta andra potentiella hot.
3. Klimatförändringarna kan leda till väpnade konflikter och tvinga människor på flykt
Även om det inte finns ett entydigt direkt samband mellan klimatförändring och konflikter så finns stor samsyn kring att klimatförändringens effekter förstärker många redan befintliga konfliktdrivande faktorer såsom fattigdom, social orättvisa och bristen på – eller kampen om – naturresurser. Klimatförändringarnas konsekvenser som t.ex. översvämningar, extremväder, torka och andra miljökatastrofer, men också väpnad konflikt, tvingar människor på flykt världen över.
Medan detta pågår tjänar företag stora pengar på att göra vapenaffärer med länder i konflikt, miljöförstöringen som konflikterna bidrar till ökar, och ännu fler människor tvingas fly. Samtidigt trappas det militära våldet mot flyktingar som vill ta sig in i Europa upp.
4. Klimatlösningar får stå tillbaka till förmån för militär verksamhet
Ett konkret exempel från Sverige där nödvändiga investeringar för klimatet (och därmed människors framtida säkerhet), går på tvärs med Försvarsmaktens intressen, är frågan om vindkraftverk. Cirka 15% av Sveriges yta är så kallade lågflygningsområden. Det innebär att Försvarsmakten pekat ut dem som riksintressen, och nödvändiga för sin övningsverksamhet. I lågflygningsområden får man inte bygga höga byggnader, det har gjort att försvaret säger nej till att bygga vindkraftverk på många ställen där de skulle kunna vara i vägen för militärt flyg.
Det finns en tydlig intressekonflikt mellan att bygga framtidens gröna anläggningar för energi, och att låta Försvarsmaktens lågflygningsområden kvarstå.
5. Klimatkatastrof och kärnvapenkrig är unika existentiella hot mot mänskligheten
Klimatkatastrof och kärnvapenkrig är unika i det existentiella hot de utgör mot mänsklighetens överlevnad. Gemensamt är att inget av problemen går att avvärja med militär upprustning, utan andra lösningar måste till. För att avvärja båda dessa akuta säkerhetshot krävs starka internationella avtal som alla länder i världen kan komma överens om – och hålla. 2017 föreslogs i FN:s säkerhetsråd en konvention om ett internationellt kärnvapenförbud, som 45 länder hittills har ratificerat. Sverige har inte skrivit under konventionen, trots att regeringen i utrikesdeklarationen slår fast att Sverige, när det gäller kärnvapenhotet, ser att “Nedrustning och icke-spridning är en central utrikes- och säkerhetspolitisk prioritering för regeringen”. Inte heller USA (som både är en stor utsläppare av växthusgaser samt innehar kärnvapen) har skrivit under konventionen om kärnvapen. USA har dessutom dragit sig ur Parisavtalet, alla länders gemensamma ramverk för hur klimatkrisen ska begränsas.
För att värna mänsklig säkerhet krävs att alla länder ser dessa hot för vad de verkligen är – akuta säkerhetshot mot allas vår säkerhet – och agerar därefter.
Läs vår rapport Frikortet – en granskning av Försvarets klimatarbete här.
