Greta Thunberg är klimataktivist och har under sommaren och hösten 2018 skolstrejkat utanför riksdagen för att få upp klimatfrågan på agendan. Scen 35 är tagen ur boken ”Scener ur Hjärtat” skriven av Malena Ernman och Svante Thunberg.
Jag heter Greta och jag är 15 år. Min lillasyster, Beata, ska fylla 13 i höst. Vi får inte rösta i riksdagsvalet trots att de politiska frågor som nu står på spel kommer att påverka hela våra liv på ett sätt som inte kan jämföras med tidigare generationer. Om vi lever tills vi blir 100 år så kommer vi att finnas här en bra bit in på nästa århundrade och det låter jättekonstigt, jag vet. För när man pratar om framtiden idag så brukar det ju bara innebära några år framåt i tiden. Allt bortom 2050 är så avlägset att det inte ens existerar i fantasin. Men då har jag och min lillasyster – förhoppningsvis – inte ens levt hälften av våra liv. Min farfar är 93 och hans pappa blev 99, så det är ingen omöjlighet att vi kommer leva ett långt liv. År 2078 och 2080 kommer vi fira våra 75-årsdagar. Om vi får barn och barnbarn så kanske de vill fira de födelsedagarna med oss. Kanske kommer vi berätta om hur det var när vi var barn? Kanske kommer vi berätta om er. Kanske kommer de undra varför ni, som hade möjligheten att höras, inte sa någonting alls? Men det behöver ju inte bli så. Det kan ju faktiskt hända att vi alla börjar uppträda som om vi var mitt i den kris vi faktiskt befinner oss i. Ni säger jämt att det är barnen som är vår framtid, och att ni skulle göra vad som helst för era barn. Det låter hoppfullt när ni säger sånt. Om ni menar det ni säger, så snälla lyssna på oss – vi vill inte ha ert pepp. Vi vill inte ha era hobbies eller all er obegränsade valfrihet. Vi vill att ni på allvar sätter er in i den akuta hållbarhetskris som pågår runt omkring er. Och vi vill att ni börjar säga som det är.
Texten publicerades i Säkert Svenska Freds specialutgåva av Pax 2018
