PAX 2/16: FRUKTAN FÖR FARLIG FRED
Malalai Joya tar kampen för kvinnorna mot krigsherrarna och talibanerna i Afghanistan och mot dem hon kallar ockupanterna: Nato och USA.
– Demokrati kan aldrig komma med en invasion, aldrig genom vapenstrid. Faktum är att Nato flyttade oss från den heta pannan till elden och nu vill de glömma Afghanistan, samtidigt som fundamentalisterna bakom en mask av demokrati fortsätter med sin barbarism, understryker Malalai Joya.
Intervjun blev försenad och drog ut på tiden, men detta vill hon ha sagt innan vi skiljs åt. Hon vill bli av med Natosoldaterna, men hon vill ha stöd av och till de goda krafterna, till gräsrotsorganisationerna, folket, de progressiva rörelserna och kvinnorättsorganisationerna.
Malalai Joya drivs av ett brinnande engagemang för kvinnorna i Afghanistan, för att de ska ha lika rättigheter och behandlas som människor. Hon sprutar ur sig fruktansvärda historier om kvinnor som stenas till döds, våldtas och piskas. ”Afghanistan, den värsta platsen för kvinnor i världen” är rubriken på det plågsamma bildspel hon visar på ett seminarium hos Svenska Afghanistankommittén i Stockholm.
Hotas till livet
Malalai Joya reser runt för att få omvärlden att förstå vad som händer i Afghanistan. Hon bor i Afghanistan, men byter bostad hela tiden eftersom hon hotas till livet för att hon stått upp emot krigsherrarna i parlamentet i Afghanistan. Hon är 37 år och har make och en son på tre år, men kan inte leva särskilt mycket med dem. Hon betalar ett högt pris, men ser ingen annan väg framåt.
– Vi måste höja rösten och enas och organisera oss i kampen mot ockupation och fundamentalism, som är orsakerna till alla problem i Afghanistan. Jag gör det med stöd av maktlösa människor som inte har någon röst. Deras stöd ger mig hopp, styrka och beslutsamhet.
Malalai Joya blev världskänd när hon öppet kritiserade krigsherrana i rådet loya jirga 2003, där Afghanistans framtid skulle planeras. Två år senare valdes hon in i parlamentet, men efter två år uteslöts hon efter att ha anklagat ledamöter för krigsbrott. Hennes engagemang började långt tidigare, men det var då ett socialt engagemang. Redan som tonåring bedrev hon undervisning bland fattiga afghaner, och hon var med och startade OPWAC, en organisation för kvinnors rättigheter.
– Jag föredrar verkligen social aktivism, men situationen är politisk. Allt är politiskt, till och med hundarna och katterna i Afghanistan skulle vara politiska om de kunde tala.
När hon kom till rådet 2003 och såg vilka som satt där, krigsherrarna med blod på sina händer, ville hon göra omvärlden uppmärksam på deras brott. Hon ville att Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) skulle skipa rättvisa.
– Jag såg hur krigsherrarna, dessa fundamentalister, kontrollerade loya jirga. I varje lag vi stiftade insisterade de på att få in islam. Men de här fundamentalisterna har sin egen tolkning av islam, och de fortsätter med sin barbarism i islams namn mot folket, speciellt mot kvinnorna.
– Jag sa till ICC: Här är de. De kallar sig för lagstiftare men de är lagbrytare.
Hon visste att det skulle vara farligt, och det uppstod också bråk inför kamerorna i loya jirga. Hennes mikrofon stängdes av och hon misshandlades.
– Jag ville exponera dem för världen. Det finns två supermakter: USA – och den allmänna opinionen, som kan sätta press på sina regeringar.
Blir mer våldsamt
Hon är djupt kritisk till de förhandlingar som nu pågår med krigsherrar och talibaner.
– Om talibanerna också kommer till makten är det uppenbart för alla att det kommer att bli ännu mer våldsamt, speciellt för kvinnor. Och denna så kallade fred kommer att vara ännu farligare än det nuvarande kriget, säger hon.
Att kvinnorna skulle ha fått det bättre tack vare omvärldens militära ingripande är en illusion, menar hon. De flesta har inte möjlighet att utbilda sig, situationen för kvinnorna är katastrofal, värst på landsbygden, och i parlamentet har man börjat driva igenom lagar som tillåter hustrumisshandel, hedersmord och stening för otrohet.
Malalai Joya tycker att omvärlden borde ta ansvar för den situation den skapat. De internationella trupperna befriade inte Afghanistan för folkets skull, utan de som gynnats är krigsherrarna. 10 000-tals flyr för att det inte finns någon säkerhet. Västländerna borde inse att det är deras egna felaktiga politik och krigföring i Afghanistan som orsakat flykten från landet, menar hon.
– De borde åtminstone behandla dem enligt de internationella lagarna om flyktingar, de borde inte diskriminera dem genom att bara säga nej.
”Vi är människor”
Malalai Joya är arg, för det finns skäl att vara arg. Inte som afghan, inte som kvinna, utan som människa, säger hon. – Vi är människor, precis som alla andra människor.
Det är en mörk bild hon målar upp: enorm korruption, enorm fattigdom, utbrett våld och brott mot mänskliga rättigheter och en opiumproduktion som slår rekord. Hon känner förtvivlan, men om hon inte trodde att det gick att göra något konstruktivt skulle hon inte ägna all sin tid åt att försöka göra det. Och hon har konkreta tips och konkreta förslag på vilka som ska få stöd. Många organisationer är korrupta men det finns undantag och de behöver hjälp.
– Vi vill ha en hjälpande hand men det betyder inte att vi behöver en ockupation.
EVA KELLSTRÖM FROSTE