EFTER DEN RYSKA, oförsvarliga invasionen av Ukraina i februari befann sig snart Svenska Freds, som en till synes ensam röst, mitt i den säkerhetspolitiska debatten. Aldrig förr har vi mött mer motstånd. Aldrig förr har vi heller fått mer stöd. För varje arg ledarskribent som försökte underminera Svenska Freds eller strypa vår finansiering fick vi tusen nya medlemmar.DEN HÄR VÅREN har jag varit chock-ad och sorgsen över ett krig som fortsätter att slå sönder människors liv. Häpen över hur fort avgörande säkerhetspolitiska beslut fattats. Hur mycket hat och skuld som kan läggas på en fredsförening i en situation som aldrig hade uppstått om det inte varit för att våld och makt är så nära sammanvävt.
NÄR JAG TILL SLUT stannade upp insåg jag att ni medkämpar inte bara blivit många fler, utan att jag aldrig stått pall utan det stöd ni visat Svenska Freds på olika sätt. Och så fort beslutet om ett svenskt Natomedlemskap var fattat blev det tydligt att de farhågor vi lyft i debatten nu riskerar att besannas. Att vår utrikespolitiska röst försvagas, att våra möjligheter att verka för nedrustning försvåras under kärnvapenparaply-et och att den vapenexport Sverige stoppat till Turkiet riskerar att åter-upptas. Dessutom kvarstår frågan hur Sveriges skenande in i ökad militär upprustning och Nato ska bidra till att stoppa kriget i Ukraina.
”De senaste sex åren har jag vuxit med er, skrattat med er, jag har firat framgångar och sörjt nederlag med er.”
NÄR JAG VALDES till ordförande på kongressen 2016 sa jag bland annat att mitt mål var att ”freden ska ta över världen.” Riktigt så bra har det dessvärre inte gått för freden sedan dess, men många av de drömmar jag hade då har blivit verklighet. Vi har blivit många, många fler. Vi driver Fredsakademin, vars närmare 100 fredscoacher jag fått den stora äran att lära känna. Otaliga workshops om fred och säkerhet har hållits i skolklasser över hela landet. Kärnvapen har förbjudits och reglerna för svensk vapenexport har skärpts, efter många års hårt arbete.
SOM FREDSFÖRENING har vi nu stark motvind i att få politiskt stöd för våra frågor, men vi är fler än på decennier som gör jobbet tillsammans. De senaste sex åren har jag vuxit med er, skrattat med er, jag har firat framgångar och sörjt nederlag med er. Demonstrerat, debatterat och diskuterat med er. Jag har haft de absolut bästa åren i mitt liv med er.
DET ÄR DÄRFÖR med vemod men även ett lugn i kroppen jag nu lämnar vidare fredsfacklan till vår nya ordförande Kerstin Bergeå, som valdes på kongressen nu i maj. Hon har allt föreningen söker och behöver. Drivet, kunskapen och engagemanget, men framför allt slår hennes hjärta jämna stadiga slag för oss medlemmar och för tron på hållbar fred i världen.
TACK FÖR ALLT och på återseende. Mig blir ni aldrig av med. Och varmt välkommen Kerstin! Kampen för fred fortsätter!
Agnes Hellström, 20/6 2022.
