KRÖNIKA: Placering av kärnvapen i Sverige strider mot såväl internationella åtaganden som all sans och vett

KRÖNIKA AV SVENSKA FREDS ORDFÖRANDE KERSTIN BERGEÅ I DALA-DEMOKRATEN 16/5

I en intervju i P1 Morgon upprepade statsminister Ulf Kristersson mantrat om att Sveriges hållning är tydlig och att det inte finns några anledningar till kärnvapen i Sverige i fredstid. Låt mig då vara tydlig med att inget skulle göra Sveriges hållning så glasklar som en lagstiftning mot kärnvapen på svenskt territorium både i freds- och krigstid. Men sanningen är den att statsministern inte vill utesluta kärnvapen i Sverige.

Låt oss också tala klarspråk om att placering av kärnvapen i Sverige, oavsett freds- eller krigstid, skulle strida mot internationella överenskommelser mot kärnvapen som det så kallade icke-spridningsavtalet. Ett åtagande som den svenska regeringen länge hänvisat till som vägen framåt istället för FN:s kärnvapenförbud som Sverige ännu inte anslutit sig till.

För tydlighetens skull vill jag också påpeka att inte ens i krigstid kan kärnvapen användas utan att strida mot krigets lagar, eftersom det är ett vapen utformat för att på ett ögonblick urskiljningslöst döda tusentals civila och förstöra hela städer. Betyder det att statsministern Kristersson är villig att bryta mot Sveriges internationella förpliktelser och folkrätten i en krigssituation?

Statsministern bidrar till att aktivt legitimera och normalisera kärnvapen, ett massförstörelsevapen som om det någonsin skulle användas igen innebär massmord på civila.

Och inte bara statsministern deltar i denna de små stegens politik mot det bisarra att få oss att acceptera att massförstörelsevapen är det som ska trygga vår fred och säkerhet. Även miljöpartiets EU-kandidat Alice Bah Kuhnke väljer i en intervju i DN att på frågan om kärnvapen svara med att resonera om att kärnvapen kanske kan skapa någon slags balans. Jag saknar helt de politiska visionerna om den ömsesidiga nedrustning som är den enda vägen för att se till att de aldrig mer används, avsiktligt eller oavsiktligt.

I en tid där Putin hotar med att använda kärnvapen, något som skulle få katastrofala konsekvenser för civila, riskerar ett svenskt bejakande och normalisering av kärnvapen att legitimera Rysslands hot och syn på kärnvapen. Illusionen om att kärnvapen gör oss säkrare är en farlig och oerhört destruktiv utrikespolitik. Den största myten om kärnvapen är att de skapar balans och förhindrar krig. Ryssland är ett praktexempel på hur kärnvapenavskräckning fungerar i praktiken och används som ett sätt för kärnvapenstater att faktiskt få kriga ”i fred” utan att andra lägger sig i.

Den legitimering av kärnvapen och helomvändning av svensk nedrustningspolitik som nu sker är en av de (många alltför lite debatterade) konsekvenser av Natomedlemskapet som jag, och många med mig, fruktat och varnat för.

Men det finns andra vägar att gå även som Natomedlem; både Norge och Danmark har utvecklat nationella förbehåll mot kärnvapen på sina territorier som de deklarerade vid Natotoppmötet 1957 och har bekräftat flera gånger sedan dess. Ländernas militära samarbetsavtal med USA (DCA) hänvisar till dessa och det är därmed tydligt att avtalen är inom ramen för förbehållen. Det borde vara en självklarhet även för Sverige att deklarera ett förbehåll mot kärnvapen i Nato. Det borde också vara en självklarhet att följa Finland, Litauen och Spaniens exempel och införa en svensk lag mot kärnvapen för att se till att den hållning som regeringen anser vara så tydlig verkligen garanterar Sveriges befolkning att kärnvapen inte placeras här.

Sverige måste tydliggöra att kärnvapen är ett oacceptabelt vapen som ingen modern stat ska befatta sig med. Vi behöver återfinna vår röst i världen för kärnvapennedrustning.

Låt mig vara tydlig, kärnvapen kan aldrig accepteras som verktyg för säkerhet när de i själva verket utgör ett ständigt närvarande hot mot hela mänskligheten så länge vi inte avskaffar dem.

Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se