I höstas intervjuades jag av Konflikt i P1 och fick frågan om kriget i Ukraina och de svenska vapenleveranserna ”ställt till det” för Svenska Freds, genom att utmana vårt principfasta motstånd mot svensk vapenexport, en fråga föreningen engagerat sig i sedan 1920-talet. Det korta svaret att det är klart att det har. Vi är Sveriges största fredsorganisation och en bred rörelse. Bland våra medlemmar finns vitt skilda åsikter om vapenexporten, eller om man vill kalla det vapenstödet, till Ukraina. Det har väckt mycket viktiga och intressanta diskussioner och samtal.
En del i vår förening motsätter sig all användning av våld oavsett situation. Andra har landat i att det, trots att de i grunden är emot det nuvarande system som bygger på våld och hot om våld, i det här fallet är berättigat med vapen från Sverige. En del har tänkt om och kommit till slutsatsen att det inte är möjligt eller önskvärt att sträva efter nedrustning ens i det längre perspektivet, och några har valt att lämnat föreningen. För andra har rapporterna om krigets fruktansvärda grymhet lett till motsatt insikt, att det nu mer än någonsin krävs röster som vågar utmana och stå upp för fredliga verktyg och förebyggande. En stor mängd människor sökte sig till Svenska Freds under förra året. Nu är vi närmare 10 000 medlemmar. Fler än som är medlemmar i Miljöpartiet och inte långt efter Liberalerna.
Det som förenar våra medlemmar, oavsett ställningstagande i frågan om vapen till Ukraina, är insikten om att alldeles för lite kraft och resurser läggs på att förebygga krig och väpnade konflikter. Redan innan den 24 februari förra året fanns gott om påminnelser om vad som händer om vi inte lyckas med det arbetet. Jemen, Tigray, Myanmar, Syrien, Afghanistan. Nu påminns vi många gånger dagligen. Bucha, Izium, Charkiv, Bachmut, Mariupol.
Sällan har vår röst som fredsorganisation efterfrågats så mycket och så lite samtidigt. Plötsligt bryr sig alla om krig och fred. Det vi arbetar med varje dag är också det som talas och skrivs om på twitter, vid fikaborden, i bloggar och som dagligen är på agendan i nyhets- och debattprogram. Fredsrörelsens strategier och vad vi som organisation gör diskuteras i ledartexter i de största tidningarna. Varför demonstrerar ni inte? Varför demonstrerar ni inte på ett annat sätt? Besvikelsen är stundtals stor, från flera håll, framför allt för att vi inte ger svar som passar in i en allt mer militariserad debatt. Den debatt som säger att krig är fred, fred är vapen och att vapen är vägen till fred.
Samtidigt dominerar militära experter samtalet om konflikten och vägen framåt. Det finns få möjligheter för fredsrörelsen i en debatt som framför allt ger utrymme för åsikter om mer eller mindre vapen. Det är lite som att be Greta Thunberg uttala sig om nivån på bensinskatten. Förvänta er inte svar inom det system som skapat problemet. För lika lite som en bensinskatt på några tiotals öre kommer lösa klimatkrisen är höjda försvarsanslag lösningen på osäkerheten, förtrycket och våldet i världen. För det behövs att vi tänker om kring frågan om säkerhet och i grunden förändrar det system som bygger på avskräckning och hot om våld och förstörelse.
Europas länder, inklusive Sverige, svarar på kriget genom massiv upprustning av det egna försvaret. Denna upprustning innebär att resurser prioriteras till det militära över andra sektorer och verksamheter. I Sverige ser vi till exempel en historisk höjning av försvarsanslaget samtidigt som det långsiktigt konfliktförebyggande biståndet prioriteras ned, tillsammans med arbetet mot klimatförändringarna. Det kommer att få konsekvenser för hur konflikter utvecklar sig i världen på sikt. Att vårt fokus just nu är på Ukraina är naturligt men det innebär inte att utvecklingen i andra delar av världen tar en paus. Det samma gäller synen på de normer som upprätthåller den fredliga konflikthanteringen, som vi nu ser urholkas på flera sätt.
Ett exempel är hur Sveriges regering inte fördömt Turkiets angrepp mot Syrien, som gjordes i strid med folkrätten förra året. Att på detta sätt prioritera Turkiets godkännande av svenskt Natomedlemskap över stödet för den internationella rätten är både farligt och kontraproduktivt. Nu om någonsin behöver det stödet vara kompromisslöst. Vad det annars kan få för konsekvenser, om denna norm urholkas, är Rysslands krig i Ukraina det främsta exemplet på.
När beslutet kom om de första svenska vapenleveranserna till Ukraina uttalade Svenska Freds oss emot, det var fyra dagar efter den ryska invasionen. Vi såg, givet att det militära stödet skulle bli stort från många andra länder, en möjlighet för Sverige att spela en annan roll. En som är omöjlig om man genom vapenleveranser ses som en part i konflikten. Vapenleveranserna försvagar Sveriges möjligheter att verka för medling, den dag det är möjligt. Vi lyfte också att beslutet om att Sverige skulle skicka vapen till Ukraina öppnade upp för en ny praxis att använda vapenexport som utrikespolitiskt verktyg på ett sätt som skulle kunna bli mycket problematiskt i framtiden. Här kan du läsa vår kommentar.
Svenska Freds grundhållning är fortsatt att vi hade önskat att Sverige kunnat spela en annan roll. Men i och med det första beslutet om svenska vapen till Ukraina har Sverige valt väg och Svenska Freds har inte drivit frågan om att stoppa vapenleveranserna och gör det inte heller nu. Många av de öppningar som fanns för att spela en annan roll är nu stängda. Svenska Freds driver nu, vad gäller vapenfrågan, att Sverige tillsammans med andra måste ta ansvar för att tydliga och effektiva åtgärder vidtas för att i största möjliga mån begränsa att de vapen som skickas till Ukraina sprids vidare under eller efter krigets slut. Ett problem som är väl känt från andra krig med stora vapenflöden. Här kan du läsa mer om vad vi driver i förhållande till kriget i Ukraina. https://www.svenskafreds.se/rysslands-krig-i-ukraina/
Svenska Freds verkar för en stark internationell rättsordning med folkrätten som grund. Folkrätten inkluderar rätten till självförsvar i händelse av väpnat angrepp och Ukraina har självklart både moraliskt och enligt FN-stadgan rätt att försvara sig. Målet måste dock vara att så snart som möjligt hitta andra medel för att återställa fred och säkerhet. Enligt FN-stadgan har också världens länder en skyldighet att lösa internationella konflikter på fredlig väg utan att äventyra internationell fred, säkerhet och rättvisa.
Frågan om vapenstöd till Ukraina är inte enkel och som individ, och medlem av Svenska Freds, kan man landa i olika slutsatser. Vi ser det dock inte som vår roll som fredsorganisation att vara de som förespråkar vapen och militära medel, det finns det oerhört många andra som gör. Vår roll är att kräva nödvändiga och ofta förbisedda investeringar i fredliga konflikthanteringsmetoder och att lyfta alla de andra åtgärder som behövs och kommer att behövas under lång tid framöver för att bygga en fred som håller i Ukraina, och Ryssland. Vem gör annars det?
Tycker du också att vår röst behövs? Här blir du medlem.
FN och världsbanken kom nyligen med en omfattande rapport om orsaker och förebyggande av väpnad konflikt. Du hittar den här.
Linda Åkerström är Svenska Freds policychef och sakkunnig i vapenexportfrågor. Hon är snart aktuell med en uppdaterad nyutgåva av boken Den svenska vapenexporten.
