PAX 3/17: VAPEN TILL KRIG TROTS VAPENHANDELSAVTAL
Civilsamhället fanns på plats vid möte om vapenhandelsfördraget för att påminna om syftet: Minska mänskligt lidande.
Den 10 september går jag upp för knarrande trappor till en konferenslokal 200 meter från FN:s högkvarter i Genève. I rummet sitter kollegor från 30 länder, alla ingår i Control Arms delegation och de är i full färd med att förbereda vårt deltagande på FN:s tredje statspartsmöte för vapenhandelsfördraget Arms Trade Treaty (ATT). Vi ska representera civilsamhället och påminna statsparterna och övriga deltagare om syftet med fördraget: att minska mänskligt lidande.
Fördraget, som trädde i kraft i december 2014, är resultatet av ett långt hårt arbete från civilsamhällets sida. Svenska Freds var, liksom många andra av de närvarande, med i den internationella kampanjen som ledde fram till ATT och förhoppningarna om att fördraget ska göra verklig skillnad har varit stora.
Radhya al-Mutawakel från den jemenitiska organisationen Mwatana for Human Rights jobbar dagligen med att dokumentera de övergrepp som begås mot civila i Jemen.
– Med ett fördrag som ATT skulle vi kunna strypa tillgången till vapen för de länder som begår övergrepp mot civila. Det är ett mäktigt verktyg om det implementeras och används på rätt sätt, säger hon.
Helen Hakena, som driver organisationen Leitana Nehan Women’s Development Agency (LNWDA) på Papa Nya Guinea, minns hur det kändes när fördraget blev verklighet.
– Det var overkligt! Det var verkligen en seger och vi trodde att vi äntligen hade ett verktyg för att sätta press på stater att ta ansvar för sin vapenhandel, säger hon.
Frustration
Nu, tre år senare, är frustrationen stor. Den årliga rapport som presenterades i samband med konferensen fastställer bland annat att 19 statsparter och tre undertecknande stater har exporterat vapen till Saudiarabien sedan kriget i Jemen bröt ut 2015. Det strider mot artiklar i fördraget som handlar om att inte exportera vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter, genomför attacker mot civila eller underminerar fred och säkerhet. Tre av de största exportörerna är Storbritannien, Frankrike och USA, men även Sverige har exporterat vapen till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.
Radhya al Mutawake tittar uppgivet på mig och säger:
– Det är så konstigt, ett land som Sverige, välutvecklat, välutbildat. Jag hade trott att ett land som ert skulle exportera kunskap, utbildning och teknik – men så säljer ni vapen. Ni har lyckats skapa ett fredligt samhälle med en fungerande rättsstat, varför vill ni inte sprida det? Ni bidrar till krig, är det värt pengarna?
Papua Nya Guinea drabbades av väpnad konflikt 1989, en konflikt som varade i över tio år. Helen Hakenas organisation jobbar aktivt med att få sin regering att ansluta sig till fördraget och menar att ATT kunde ha spelat en viktig roll för fredsarbetet i landet.
– Om ATT hade ratificerats och implementerats i mitt land skulle vapnen som användes i konflikten ha varit märkta, vi hade kunnat samla in dem och skapat trygghet. Så är det inte nu. Vapen fortsätter cirkulera och staten prioriterar militär upprustning framför att investera i försoningsarbete och den samhällsservice som vi så desperat behöver, säger hon.
Helen Hakena förklarar att mål 16 i Agenda 2030, fredliga och inkluderande samhällen, är grunden till all utveckling. Därför måste korrekt implementering av ATT ses som en förutsättning för att målen som är kopplade till fattigdom, hunger, hälsa och jämställdhet ska uppnås. Helen Hakena vill att stater ska se ATT som ett steg i att nå målen till år 2030.
Utkräva ansvar
Nounou Booto Meeti som jobbar på Center for Peace, Security & Armed Conflict har själv utsatts för väpnat våld i sitt hemland Demokratiska republiken Kongo och har jobbat med fredsfrågor sedan 1997. Hon tycker att mycket av det som diskuterades på konferensen varit bra. Implementering och rapportering är viktigt. Samtidigt uttrycker hon en frustration över att det inte finns system för att utkräva ansvar från stater som ratificerat fördraget men fortfarande inte lever upp till artiklarna.
– Jag förstår att det tar tid att skapa struktur – men världen brinner! Nu måste vi se politisk vilja att agera och förändra. Från ord till handling! säger Nounou Booto Meeti.
KAJSA SÖRMAN
Projektledare med ansvar för nedrustningsfrågor på Svenska Freds.
