Debattartikel i Aftonbladet 14 september 2018
I dag har thriller-serien ”Ingen utan skuld” premiär, med Jens Hultén, Vera Vitali och Krister Henriksson i bärande roller. I fokus står en fiktiv historia om den svenska vapenexporten. Men flera paralleller kan dras till verklighetens vapenhandel.
I likhet med serien är verklighetens vapenhandel kantad av korruption, sekretess och starka intressen. Och precis som i ”Ingen utan skuld” finns svenska företag som verkar oroa sig mer för sina vinster och för arbetstillfällen än för att vapen ska hamna i orätta händer. Häromdagen kommenterade Saab, Sveriges i särklass största krigsmaterielföretag, med oro ett förslag om skärpt efterkontroll av vart vapnen egentligen tar vägen efter att de sålts. ”Vi ser enorma risker”, sa Saabs kommunikationsdirektör i en intervju. Det syftar dock inte på riskerna för de människor vars säkerhet hotas om vapen hamnar i fel händer utan riskerna för företagets vinstmarginaler och arbetstillfällen i Sverige.
I tv-serien visar företagsledningen tveksamhet inför att handla med vilka länder som helst, i fiktionens fall Indonesien. Verklighetens krigsmaterielföretag har dock uttryckt att ”frågan om mänskliga rättigheter och liknande lämnar jag med varm hand till dem som gillar att teoretisera kring den”. I det fallet handlade det om att Saab skulle bygga en fabrik för produktion av radarsystem i Förenade arabemiraten.
Saab har på frågor om etiska överväganden kring att sälja krigsmateriel till länder som Saudiarabien och Förenade arabemiraten, som för krig i Jemen där över 10 000 civila mist livet sedan 2015 och där krigsbrott troligen begåtts enligt FN, hänvisat till att de följer de regelverk som finns. Sedan april 2018 har regelverk för export av krigsmateriel skärpts i syfte att försvåra vapenexport till diktaturer och till länder som kränker mänskliga rättigheter. De bedömningar som görs, både i tidigare och nytt skärpt regelverk, ska inte ta hänsyn till arbetstillfällen. Istället ska bland annat mottagarlandets demokratiska status och respekt för mänskliga rättigheter vägas mot svenska försvars- och säkerhetspolitiska intressen. Trots detta har politiker liksom industrin argumenterat för att hotade jobb är ett skäl att fortsätta svensk vapenexport till diktaturer och till länder i väpnad konflikt.
Vapenindustrin är inte vilken industri som helst, den får stort ekonomiskt stöd av staten, regeringen och kungahuset har varit aktiva aktörer i att sluta nya exportavtal. Försäljning av Jas Gripen till Sydafrika och stridsledningssystem till Saudiarabien är två exempel. Jämfört med många andra exportvaror står exporten av krigsmateriel för en liten del. Svensk vapenexport utgör cirka 1 procent av den totala svenska varuexporten och 2015 arbetade 12 800 personer med krigsmateriel, vilket motsvarar knappt 0,3 procent av alla som var sysselsatta i Sverige under samma period. Förutom att arbetstillfällen enligt regelverket inte ska ingå i bedömningen blir det också oerhört motsägelsefullt att ställa svenska arbetstillfällen mot människors liv och kamp för demokrati i diktaturer.
Charlotte Brändström som regisserat ”Ingen utan skuld” menar att moral är att handla rätt även när ingen ser dig. Det är helt uppenbart att krigsmaterielföretagen själva inte kan ta ansvar för moraliska avvägningar som respekt för mänskliga rättigheter. Därför är det oerhört viktigt att så skarpa regelverk som möjligt finns på plats för att begränsa den skada som följer av svensk vapenexport.
AGNES HELLSTRÖM
Ordföranden för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Bilden: Vera Vitali som journalisten Åsa Schiller-Fantuzzi i tv-serien Ingen utan skuld. Foto: Viaplay
Replik av Zebulon Carlander, Fria moderata studentförbundet: Nej, att sälja vapen är inte omoraliskt
