POLITISK VILJA AVGÖR OM VAPENEXPORT TILL DIKTATURER STOPPAS
Hur våra politiker väljer att tolka regelverket blir avgörande för om svenska vapen ska hamna hos förtryckarregimer.
Den 28 februari ska förslaget om ett skärpt regelverk för svensk vapenexport klubbas i riksdagen. ”Äntligen!” utbrister många av oss som följt den senaste tidens rapportering om tillstånd för krigsmaterielexport till såväl Förenade Arabemiraten, Saudiarabien som Filippinerna. Men betyder ett skärpt regelverk att vi verkligen får ett slut på vapenexporten till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter?
Svaret på den frågan är att det helt och hållet avgörs av hur regelverket tolkas. Liksom i tidigare regelverk kvarstår mycket vaga och böjliga formuleringar som möjliggör helt olika utfall. Det nya så kallade demokratikriteriet innebär att “brister i demokratisk status ska utgöra hinder för export”. Men endast politisk vilja kan göra hindret så högt att det stoppar vapenexporten till länder med demokratiska brister. Politisk vilja att i stället värna vapenindustrins intressen kommer att leda till motsatsen.
Morgan Johansson, ansvarig minister för vapenexporten, har kommenterat det senaste årets beviljade export till icke-demokratier och länder som kränker mänskliga rättigheter med att han inte lägger sig i ISP:s myndighetsutövning och tolkning av lagen. Han har betonat att regeringen endast kan ta ställning till de ärenden som hamnar på deras bord.
Men regeringen är ytterst ansvarig och Morgan Johansson har både skäl och möjlighet att agera om han anser att frågor som borde ha hamnat på regeringens bord inte har gjort det. Ett typexempel på ett land som borde ha lyfts till regeringen är Filippinerna, dit Sverige för första gången på mycket länge beviljat tillstånd för export av krigsmateriel. Filippinernas president Duterte utreds i nuläget av Internationella brottmålsdomstolen, ICC, för misstänkta folkrättsbrott och har bland annat kritiserats av Amnesty för tusentals utomrättsliga avrättningar och fängslanden av människorättsaktivister.
När beslutet om att skärpa regelverket för vapenexport fattades 2011 var enigheten stor över partigränserna. ”Det ska inte vara okej att exportera vapen till länder som uppenbart är diktaturer”, sa socialdemokraternas Stefan Löfven 2013. Liberalernas Allan Widman har lyft Saudiarabien, som ”en av världens mest förhärdade diktaturer som grovt kränker mänskliga rättigheter. Dit ska Sverige naturligtvis inte sälja vapen.” Miljöpartiets Gustav Fridolin har sagt att Sverige “inte ska beväpna diktaturer, vi ska stödja demokratirörelsen” och Centerns Kerstin Lundgren ser det som “hela världens ansvar” att förhindra övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter. “Här måste Sverige spela en tydlig roll”, har hon skrivit på Centerns hemsida.
Under 2016 exporterade Sverige, enligt Svenska Freds sammanställning, krigsmateriel för 1 miljard kronor till 14 icke-demokratier. Samma år beviljade ISP tillstånd för vapenexport till Förenade Arabemiraten för 10,6 miljarder kronor. Det är det högsta exportvärde som beviljats en diktatur på tio år. 2010 – 2016 exporterades krigsmateriel till icke-demokratier till ett värde av 22,8 miljarder kronor vilket är en ökning med 120 procent jämfört med perioden 2000-2009.
Trenden är med andra ord tydlig, den svenska vapenexporten ökar och allt fler länder som kränker mänskliga rättigheter står som mottagare.Den 21 februari kom exportstatistiken för 2017. Den redovisar bland annat export av krigsmateriel till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten till ett värde av 156 miljoner kronor. Länder varifrån det återkommande rapporteras om grova övergrepp mot mänskliga rättigheter. Båda dessa länder är aktiva parter i kriget i Jemen, vars befolkning som en följd av detta nu genomlever en av de värsta humanitära katastroferna i världen.
Ansvarig minister Morgan Johansson sa nyligen i ett uttalande att han, med hänvisning till det skärpta regelverket, “gör bedömningen att det kommer att bli svårare att bevilja nya tillstånd till länder som har bristande demokrati.”
Vi har nu nått punkten då det skärpta regelverket ska antas och det blir dags att leva upp till de orden. Dags att visa att det demokratikriterium och de skärpta formuleringar som tillförts regelverket betyder något.
Regeringen har lagt fram ett förslag med stort utrymme för tolkning. Hur våra partier och politiker väljer att tolka regelverket blir därmed avgörande för om svenska vapen ska hamna hos förtryckarregimer eller om detta är tillfället då vi säger stopp. Vi förväntar oss att varje parti redovisar sin syn på detta före valet detta år. Det är den politiska viljan som avgör vad regelverket ska innebära i praktiken. Hur stor är er vilja?
AGNES HELLSTRÖM
ordförande Svenska Freds
MALIN NILSSON
generalsekreterare IKFF
ANNA LINDENFORS
generalsekreterare, Amnesty International svenska sektionen
GEORG ANDRÉN
generalsekreterare Diakonia
LOTTA SJÖSTRÖM BECKER
generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
