VAPENEXPORTEN 2021 – KOMMENTAR FRÅN SVENSKA FREDS

I april publicerades regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll för 2021, som bland annat innehåller statistik för den svenska vapenexporten förra året. Skrivelsen är brutal läsning för alla som vill att Sverige ska vara en röst för demokrati, fred och mänskliga rättigheter och visar att den svenska vapenexporten uppgick till ett värde av 20 miljarder kronor 2021, en ökning med 23 procent från föregående år, med omfattande export till diktaturer och krigförande länder. Svenska Freds statistik visar att vapenexporten idag är mer än sex gånger så stor som i början av 2000-talet. 

Den 14 juni debatteras vapenexporten 2021 i riksdagen. Här kommenterar vi innehållet i skrivelsen och några av de frågor som behöver tas upp i riksdagsdebatten. Turkiets vapenkrav, vapenexporten i relation till Sveriges ansökan om Natomedlemskap samt Sveriges vapenexport till ickedemokratier och till de stridande i Jemenkriget är viktiga frågor som behöver tas upp.

Ge inte efter för Turkiets utpressning om vapenexport

2019 stoppade Sverige all vapenexport till Turkiet, samt drog tillbaka redan givna tillstånd, efter landets invasion av de kurdiskkontrollerade områdena i Syrien. Det var ett utmärkt och viktigt beslut. I processen om Sveriges Natomedlemskap har Turkiet använt sin makt att godkänna eller avslå Sveriges ansökan som ett sätt att pressa Sverige att återigen börja exportera till Turkiet och flera partier har nu börjat vela på sina tidigare ställningstaganden. 

Samtidigt som Turkiets krav är föremål för diplomatiska förhandlingar har Turkiets president Erdogan återupprepat sitt hot om invasion av Syrien. Utöver sin aggressiva militära politik är Turkiet en auktoritär regim som får bottenrekord i demokratimätningar (se tex Freedom House) och omfattande kritik för bristen på respekt för mänskliga rättigheter (se tex Amnesty).

Det svenska stoppet är inte, som det ibland beskrivits, ett vapenembargo. Myndigheten som fattar beslut om vapenexport i Sverige kan fatta beslut om att återigen tillåta export om den svenska positionen gentemot Turkiet skulle ändras. Det har de kunnat hela tiden sedan 2019 – skillnaden är att Turkiets krav och Sveriges Natoansökan gett incitament att ändra retoriken, genom backa på sitt stöd för folkrätten och kurderna i Syriens säkerhet, och därmed påverka bedömningen.

Avgörande för ISPs beslut om att stoppa all export 2019 var ställningstaganden som gjordes, i form av uttalanden från regering, riksdag och EU-parlamentet, som tydligt fördömde Turkiets aggression samt uppmanade till ett embargo eller nationellt stopp. På samma sätt spelar det nu stor roll hur regering och riksdag uttalar sig om Turkiet. Trots att alla problem kvarstår kan bedömningarna ändras om regeringsföreträdare på något sätt skulle börja betona Turkiets säkerhetspolitiska relation till Sverige. Regering och riksdag behöver stå fast vid sin kritik och inte böja sig under Turkiets krav. Sverige ska inte låta en odemokratisk stat styra svensk utrikespolitik. 

Turkiets krav visar också på det starkt symboliska i att sälja vapen. Vapenexporten till Turkiet var innan stoppet på en låg nivå, men att stoppa exporten var ändå en mycket viktig handling. Att vapenexport har en viktig symbolisk och politisk roll är något som visar sig tydligt i Turkiets ansträngningar att få Sverige att återuppta exporten – och därmed i praktiken dra tillbaka sin kritik – trots att de inte behöver svensk krigsmateriel av något försvarspolitiskt skäl. 

ISP kan lämna över principiellt viktiga ärenden till regeringen för beslut och regeringen kan också kräva att få ta över beslutsfattandet över en kategori ärenden (tex de till ett visst land). Det är på så sätt möjligt att vapenexporten till Turkiet kan hamna på regeringens bord, även bokstavligt, om ansökningar kommer in att få exportera. 

Svenska Freds ansvariga för nedrustningsfrågor svarar på frågor om Turkiet och det svenska vapenexportstoppet i SVT här.

Läs mer om debatten bakom det svenska vapenstoppet till Turkiet 2019 här.

Ompröva vapenexportpolitiken efter beslutet om Natomedlemskap

Sveriges ansökan om medlemskap i Nato väcker frågor om motivet bakom Sveriges vapenexport. Den svenska neutralitetspolitiken, och sedan den militära alliansfriheten, har varit huvudargumentet bakom Sveriges vapenexport genom historien, och även det vanligaste argumentet för export när Svenska Freds kommit med kritik till ledande politiker. Eftersom vi behöver skydda den militära alliansfriheten har kompromisser vad gäller till exempel att tillåta svenska vapenföretag att exportera till krigförande och odemokratiska länder och till länder som kränker mänskliga rättigheter varit nödvändigt, har det låtit. Det är priset vi får betala. Så här står det till exempel i Regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll som kom i 7 april i år: 

“Sveriges försvarsindustri och krigsmaterielexport är en nödvändig del av vår militära alliansfrihet. För varje exportaffär finns därför försvars- eller säkerhetspolitiska skäl, ytterst knutna till svensk försvarsförmåga.”

Så här sa Socialdemokraternas Kenneth G Forslund i förra årets vapenexportdebatt i riksdagen (juni 2021): “Utan vapenexport får vi antingen lägga mer pengar själva på det svenska försvaret eller gå med i Nato för att få hjälp med det svenska försvaret.” 

Att Sverige genom ansökan till Nato överger den militära alliansfriheten behöver leda till en omprövning av varför Sverige tillåter vapenföretag att exportera, och varför vapenindustrin får ett så omfattande politiskt och finansiellt stöd (läs mer om detta stöd tex här). Att ett så tongivande argument för den svenska vapenenexportpolitiken nu faller borde rimligtvis få konsekvenser. 

Rekordstor vapenexport till diktaturer – trots demokratikriterium

Svenska Freds sammanställning visar att 40 procent av den svenska vapenexporten 2021 gick till diktaturer (länder som klassas som ofria av Freedom House). Andelen diktaturkunder har aldrig varit så stor sedan Svenska Freds började sina sammanställningar 2000. Tar man med även länder som ligger mellan demokrati och diktatur är andelen hela 46 procent.

Detta är minst sagt anmärkningsvärt, särskilt i ljuset av det så kallade demokratikriterium som infördes i det svenska regelverket för krigsmaterielexport 2018. Kriteriet innebär att brister i ett mottagarlands demokratiska status ska utgöra hinder för export. Fyra år senare är det tydligt att demokratikriteriet inte fyller sitt syfte. 

Den största mottagaren av svensk vapenexport 2021 var diktaturen Förenade arabemiraten som köpte krigsmateriel till ett värde av över 7 miljarder. I Förenade arabemiraten är politisk opposition förbjudet och flera journalister har blivit fängslade för att ha krävt politiska reformer och mänskliga rättigheter. Sverige fortsätter också att sälja krigsmateriel till Saudiarabien – en diktatur där befolkningen saknar grundläggande fri-och rättigheter, kvinnors och migrantarbetare diskrimineras och korruption är ett utbrett problem. Media kontrolleras helt av regimen och politisk opposition är kriminaliserat. Sedan 2018 har yttrandefriheten försämrats drastiskt, och mordet på journalisten Jamal Khasoggi utgjorde en tydlig signal till saudier att inte motsätta sig regimen. ISP beviljade så sent som 2020 tillstånd att sälja både krigsmateriel för strid och övrigt krigsmateriel till Saudiarabien. Även Thailand, vars demokratiska status på senaste tiden försämrats så till den grad att landet nu klassas som en diktatur, är med på mottagarlistan för svensk vapenexport 2021. 

Två kryphål i det svenska regelverket för vapenexport möjliggör export till mycket problematiska länder, trots att det finns kriterier som talar emot; följdleveranser och internationella samarbeten. Enligt ISP hör dessa två fall av undantag till ovanligheten: 

“Sådana enskilda fall att bevilja utförseltillstånd till vissa länder som t.ex. har grava brister i det demokratiska styrelseskicket – och där det i övrigt föreligger en restriktiv hållning – kommer att förbli ovanliga och främst beröra följdleveranser eller där Sverige och svensk försvarsindustri deltar i ett internationellt materielsamarbete med ett nära samarbetsland som de nordiska länderna, EU-länder, USA eller Storbritannien.“

Men statistiken visar tvärt om tydligt att vapenexport till icke-demokratier är allt annat än ovanligt och att de två kryphålen är essentiella för att kunna fortsätta exportera till länder med demokratiska brister. Följdleveranser (alltså t ex ammunition, reservdelar, eller helt nya versioner av redan sålda vapensystem) genomgår inte en lika strikt prövning av ISP som nya affärer och godkänns i regel – trots att de kan ske många år, ibland decennier, efter att den ursprungliga affären godkändes. Detta innebär att den politiska utveckling som kan ha skett i mottagarlandet under dessa år eller decennier förbises. Kryphålet som rör internationella samarbeten innebär att om svensk vapenindustri eller försvarsmyndigheter samarbetat med ett annat land för att utveckla ett vapensystem eller exporten på något sätt involverar en stat som Sverige vill ha goda relationer med, kan värden som demokrati, fred och mänskliga rättigheter trumfas över.

Förutom dessa två kryphål  är demokratikriteriet från 2018 för vagt formulerat. Formuleringen att brister i ett lands demokratiska status “bör utgöra ett hinder för export” är öppet för tolkning och innebär inget förbud att exportera krigsmateriel till varken ickedemokratier eller rena diktaturer. Om svenska säkerhetspolitiska intressen, t ex att stödja svensk vapenindustri, prioriteras högre så tillåts export ändå. 

Riksdagen bör genast kräva att regeringen tillsätter en granskning av implementeringen av det nya regelverket från 2018 och huruvida den gett önskat resultat. 

Läs även Svenska Freds pressmeddelande Krigförande diktatur största mottagare av svenska vapenexport 2021

Läs även Svenska Freds pressmeddelande Rekordstor vapenexport till diktaturer 2021

Drastisk ökning av vapenexport till stridande i Jemenkriget

Även i år gick en betydande del av den svenska vapenexporten, 37 procent, till länder i den Saudi-och UAE-ledda koalition som krigar i Jemen. Sverige har sedan krigets början 2015 exporterat krigsmateriel till den Saudi-och UAE-ledda koaltitionen för ett värde av drygt 13 miljarder kronor. Jemenkriget, som brukar kallas världens största humanitära katastrof, gick i mars in på sitt åttonde år. På grund av intensiva bombningar utförda av den Saudi-och UAE-ledda koalitionen är majoriteten av Jemens befolkning beroende av humanitär hjälp. Flera parter misstänks ha gjort sig skyldiga till krigsbrott genom att bomba civila mål såsom sjukhus, bröllop och moskéer. 

2021 var den svenska vapenexporten till den Saudi- och UAE-ledda koalitionen 17 gånger större än Sveriges bistånd till Jemen, enligt Svenska Freds sammanställning. 

Vapenexporten består till stor del av Saab:s radar-och stridsledningssystem Globaleye som sålts till Förenade arabemiraten. 2019 framkom att systemets föregångare Erieye använts av Saudiarabien i kriget. Vapensystemet kan enligt fredsforskningsinstitutet Sipri ha en roll i att upprätthålla den blockad av Jemens luftrum som hindrar mat och förnödenheter att nå den utsatta befolkningen. Även andra svenska vapen har använts i Jemenkriget. 

Den omfattande exporten till Förenade arabemiraten försvaras med att besluten klassats som följdleveranser, dvs att det är affärer som bedöms ha koppling till en tidigare beviljad affär och därför bedöms mindre strikt. Det första i denna kedja av beslut fattades dock långt efter att kriget i Jemen inleddes i mars 2015. Saab uppger att kontraktet för Globaleye skrevs i slutet av 2015 och ISP att det slutgiltiga tillståndet gavs 2016. Denna affär borde inte ha givits tillstånd och exporten måste genast stoppas!

Fortsatt export till länder i krig och väpnad konflikt

Svensk vapenexport har den senaste tiden fått stort utrymme i den säkerhetspolitiska debatten i samband med Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina. I och med besluten att skicka svensk krigsmateriel till Ukraina har påståendet att svensk vapenexport till väpnad konflikt är ovanligt florerat, vilket är ett missförstånd. Det är tvärtom snarare regel att Sverige exporterar till länder i väpnad konflikt. År 2021 var flera länder i väpnad konflikt på mottagarlistan för svensk vapenexport, exempelvis Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Indien, Pakistan, Kuwait och Filippinerna. 

Det som är exceptionellt med exporten till Ukraina är varför den ges tillstånd: att Sverige genom vapenexporten stöttar en sida i en konflikt, vilket går emot svensk praxis att inte använda vapenexport som utrikespolitiskt verktyg. Därmed öppnar vi dörren för framtida vapenexport till konflikt för att påverka skeendet i andra länder.

Vapen byter händer och det är omöjligt att kontrollera hur och av vem de vapen som skickas till en konfliktzon används. Att svenska vapen som exporterats via Storbritannien har hamnat i händerna på ryska soldater som erövrat dem visar på riskerna för spridning.  Läs vår kommentar om vapenexport till Ukraina här. Dessa risker behöver ges utrymme i debatten om Sveriges vapenstöd till Ukraina och begrundas inför varje beslut. 

Interpols chef Jürgen Stock är bland dom som har varnat för de konsekvenser som det stora inflödet av vapen till Ukraina kommer få när stridigheterna är över. Enligt honom kommer stora mängder militära vapen tas över av kriminella grupper och skickas vidare, något Interpol sett i tidigare konflikter. 

Fråga eller förfrågan?
Kontakta Linda Åkerström, ansvarig för nedrustningsfrågor på Svenska Freds.

+46 (0)707-63 48 51 / linda.akerstrom@svenskafreds.se