SNABBA FAKTA OM VAPENEXPORT

Vapenexport är en viktig drivkraft bakom militär upprustning och bidrar till att förvärra och förlänga väpnade konflikter, att legitimera förtryck samt ger upphov till snedprioriteringar som leder till osäkerhet. Svenska Freds vill avveckla den svenska och internationella vapenhandeln. Vi kräver ett omedelbart stopp för all vapenexport till krigförande stater, stater som allvarligt kränker mänskliga rättigheter, fattiga länder och länder med stora demokratiska brister. Svenska Freds mål är att vapenexporten från Sverige helt avslutas.

Sidan uppdaterades senast mars 2024.

2023 exporterades krigsmateriel från Sverige till ett värde av drygt 18 miljarder. Den svenska vapenexporten 2023 är mer än fem gånger så stor jämfört med början av 2000-talet. Enligt fredsforskningsinstitutet Sipris sammanställningar av den internationella vapenhandeln av större vapensystem var Sverige den 13:e största vapenexportören åren 2019-2023.

Fler länder

En tydlig trend är mer vapenexport till fler länder. År 1990 exporterade Sverige krigsmateriel till 33 länder och år 2023 gick den svenska vapenexporten till 62 länder. Under 2013 sålde Sverige krigsmateriel till 66 länder, vilket är fler än någonsin tidigare eller senare.

Största köparna

De tio största köparna av svensk krigsmateriel 2022:

1. USA
2. Brasilien
3. Pakistan
4. Storbritannien
5. Tyskland
6. Ungern
7. Indien
8. Norge
9. Frankrike
10. Tjeckien

Under åren 2021-2023 gick en tredjedel, 32%, av den svenska vapenexporten till icke-demokratier, det vill säga länder med stora demokratiska brister på ett eller flera områden. I våra beräkningar utgår vi från organisationen Freedom House ranking av demokrati i olika länder. Till icke-demokratier räknar vi de länder som Freedom House rankar som ”ofria” och ”delvis ofria”. Exempel på länder som Sverige exporterade krigsmateriel till under 2023 och som räknas som icke-demokratier är:

• Turkiet (ofri)
• Brunei (ofri)
• Förenade Arabemiraten (ofri)
• Jordanien (ofri)
• Qatar (ofri)
• Saudiarabien (ofri)
• Ungern (delvis ofri)
• Mexico (delvis ofri)
• Ukraina (delvis ofri)
• Peru (delvis ofri)
• Indonesien (delvis ofri)
• Malaysia (delvis ofri)
• Singapore (delvis ofri)
• Thailand (delvis ofri)
• Indien (delvis ofri)
• Pakistan (delvis ofri)
• Kuwait (delvis ofri)
• Nigeria (delvis ofri)
• Tanzania (delvis ofri)
• Zambia (delvis ofri)

I april 2018 trädde ett nytt regelverk för krigsmaterielexport i kraft som ska försvåra export till länder med tveksam demokratisk status eller där mänskliga rättigheter allvarligt kränks. Det så kallade ”demokratikriteriet” är dock vagt formulerat och släpper fortfarande igenom vapenexport till diktaturer och icke-demokratier. Det saknas fortfarande ett kriterium som förbjuder export av krigsmateriel till ofria länder och diktaturer.

Ett så kallat principförbud råder för vapenexport i Sverige. Men undantag kan medges enligt Lagen om krigsmateriel om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Regeringens riktlinjer säger i korthet att vapenexport inte bör beviljas om ett land är involverat i, eller riskerar att dras in i, en väpnad konflikt eller om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter i landet. Sedan april 2018 gäller också ett så kallat demokratikriterium för svensk vapenexport. Förekommer grava brister i den demokratiska statusen hos mottagarlandet utgör det ett hinder för tillstånd. I praktiken vägs intressen emot varandra i vad som brukar kallas en totalbedömning. När tillstånd ges till vapenexport även där det finns tydliga risker och problem för mänskliga rättigheter eller för väpnad konflikt är det oftast för att försvars- och säkerhetspolitiska intressen prioriterats högre. Exakt hur dessa bedömningar görs i varje fall är sekretessbelagt. Beroende på hur det nya demokratikriteriet tolkas finns utrymme både till att stoppa exporten till demokratiskt problematiska länder eller att tillåta fortsatta undantag. Flera helt nya vapenaffärer till diktaturer har godkänts, däribland till Saudiarabien. Samtidigt menar ISP att de nya reglernas har lett till att färre exportaffärer godkänts. Men att Förenade Arabemiraten var den största vapenkunden 2021 och att ny vapenexport till den krigförande diktaturen Saudiarabien kan tillåtas synliggör svagheterna i regelverket och bristerna i demokratikriteriet. Det är tydligt att regelverket ger utrymme för att både stoppa exporten till demokratiskt problematiska länder och att tillåta fortsatta undantag.

Sedan 2003 finns också Politiken för global utveckling, PGU som regeringen ska ta hänsyn till i all politik. PGU ska bidra till en mer rättvis och hållbar global utveckling inom Sveriges alla politikområden. Fattiga människors perspektiv samt rättighetsperspektiv genomsyrar PGU och ska därmed även påverka vapenexporten. Vartannat år gör Svenska Freds tillsammans med nätverket Concord en utvärdering av hur väl regeringen lyckats med att inkorporera PGU i de olika politikområdena. Resultatet av utvärderingen presenteras i en PGU-barometer. Vapenexporten brukar tas upp som ett av de områden där PGU inte har implementeras tillräckligt och där det finns omfattande brister i samstämmigheten. Vapenexporten är en stor och tydlig målkonflikt i svensk politik. 

Under 2016 samlades världens ledare i FN och tog fram de globala målen, också kända som Agenda 2030. Agenda 2030 består av 17 mål för hållbar utveckling, i alla länder. Sveriges regering har deklarerat att Sverige ska vara en av de ledande staterna i implementeringen av Agenda 2030 i världen. Den svenska vapenexporten till fattiga, odemokratiska länder samt till MR-förtryckare och länder i väpnad konflikt står dock i tydligt motsättning till målen i Agenda 2030. För att Sverige ska kunna vara trovärdig i sina ansträngningar för samtliga av de mål som lyfts inom Agenda 2030 måste denna konflikt adresseras och åtgärdas.

Sverige ska också förhålla sig till EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport. Den innehåller åtta kriterier; exempelvis ska hänsyn tas till mottagarlandets respekt för de mänskliga rättigheterna samt för den internationella humanitära rätten vid beviljande av tillstånd. Sverige har även ratificerat FN:s vapenhandelsfördrag Arms Trade Treaty, ATT. ATT är det första fördraget i sitt slag och ska reglera den internationella vapenhandeln. Fördraget innehåller totalt 28 artiklar samt tillhörande paragrafer som stater är bundna att förhålla sig till. Enligt ATT ska förbud mot vapenexport föreligga om det exempelvis finns misstanke om brott mot mänskligheten, attacker mot civila eller folkmord.

I samband med framtagandet av 2018 års nya lagstiftning om export av krigsmateriel skrev Svenska Freds en analys av propositionen. Läs vår analys här

Trots riktlinjer som borde förhindra vapenexport till länder i krig och konflikt säljer Sverige krigsmateriel till både krigförande länder som exempelvis USA, Indien och Pakistan och till krigförande diktaturer som exempelvis Förenade arabemiraten och Saudiarabien. År 2000 gick 4 procent av den totala vapenexporten räknat i värde till länder som deltar i väpnad konflikt. År 2015 (senast tillgängliga år) hade det ökat till 85 procent, enligt en sammanställning gjord av Svenska Freds och Uppsala universitets konfliktdatabasprogram UCDP. Bland de länder som deltar i väpnad konflikt, och som 2015 fick köpa svensk krigsmateriel, finns Saudiarabien, Qatar, Kuwait, Jordanien och Förenade arabemiraten som samma år inledde kriget i Jemen. Kategorin innefattar dock även länder som deltar i fredsframtvingande militära insatser, till exempel inom Nato. Trots att det är en bred kategori kan det konstateras att deltagande i väpnad konflikt är regel, snarare än undantag, bland Sveriges vapenkunder. Under åren 2015-2022 har länder som deltagit i den Saudiledda koalitionen, som varit stridande part i Jemen sedan 2015, köpt svenskt krigsmateriel till ett värde av nästan 14 miljarder kronor enligt Svenska Freds beräkningar.

Det är ett grundläggande och globalt problem att stater väljer att prioritera militär upprustning före fattigdomsbekämpning och utvecklingsarbete. Flera av de länder som godkänns för vapenexport från Sverige överprioriterar köp av militär materiel framför att tillgodose grundläggande behov som vatten och sanitet för sin befolkning.

Det finns totalt 346 företag, myndigheter och privatpersoner som har tillstånd att tillverka och tillhandahålla krigsmateriel i Sverige. 75 av dom är enligt myndigheten ISP aktiva exportörer. Den svenska vapenindustrin omsatte cirka 48 miljarder år 2021, enligt vapenföretagens lobbyorganisation SOFF. De största företagen är Saab AB som i sin helhet är Sveriges ojämförligt största producent och exportör av krigsmateriel. Andra stora företag som exporterar krigsmateriel är BAE Systems Hägglunds, BAE Systems Bofors och Nammo. Läs mer om den svenska vapenindustrin här.

Sveriges regering är ytterst ansvarig för den svenska vapenexporten. Sedan hösten 2024 är den svenska vapenexporten utrikesminister Maria Malmer Stenergards ansvarsområde. Regeringen har delegerat tillståndsgivningen för vapenexport till myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP (tidigare Krigsmaterielinspektionen).

Vill du få nyheter om vapenexport? Anmäl dig då till vår e-postlista för information om vapenexport genom att skriva till vpxinfo@svenskafreds.se

Regeringens skrivelser om strategisk exportkontroll; ISP:s redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten 2023 till regeringen.; Svenska Freds beräkningar baserade på Sipri:s siffror kring global vapenhandel; Demokratirankning från organisationen Freedom House för respektive exportår; UCDP,  Uppsala Conflict Data Program.